posture, gard, och stomach-crunshes!!!
Kvällens träning var helt grym! Jag och Gabriella verkar passa som handen i hansken för varandra träningsmässigt, lite virriga, nära till skratt och jobbar hårt med bra flyt. Vad ska jag göra när hon drar på semester va? =P
Man ska ju inte safe'a loss för mycket hos samma partner jämt, och ska absolut inte missbedöma utvecklingen man får av att sparras med alla de där personerna som känns halvt omöjligt att sätta en enda träff på. Är de så ödmjuka som de flesta är, lär man sej något av varje individ.
Det kan vara skrämmande när de kommer mot en och det blir hetsigt, men särskilt killarna lämnar inget åt slumpen och lyckas man få in en träff, även om man inte märker det själv, får man alltid bra feedback. Jag blockar fortfarande gärna med huvudet i min egen förvirring när jag tappar bort kombinationer och inget naturligt flyt uppstår. Särskilt med dem som slår lite hårdare, när man är van vid att kunna ta de flesta slag hur som helst. Den där blockaden alla snackar om uppstår och det kan vara svårt att ta sej ur den. Jag har börjat att helt enkelt tampas med den, gå rakt in i min partner och satsa på kroppsslag, eller enkla kombinationer just då. Bara för att göra NÅGOT och inte bara vänta på att få en chans, för det händer INTE i en match.
Känns bra helt enkelt. Ett slags efter-tränings-lugn över mej ikväll. Som annars brukar sitta hemma och så smått älta att jag missade ditten o datten.
Dessutom fick jag och Gabriella beröm av Yoav, och jag kan int ehjälpa att bli lite mallig varje gång jag får lite beröm. det är inte så värst ofta. Vi är ju ändå 40 pers.... och dessutom ska man ta åt sej när någon som vet, ger en beröm! Särskilt när man på något plan redan kan känna det i kroppen. Inte att jag just är en duktig thaiboxare, utan att jag gör mitt bästa varje träning. Det kändes extra bra just idag också som jag inte alls mått särskilt bra... Haft någon hemsk ovekrlighetskänsla öve rmej hela dagen och fick gå o lägga mej en stund på eftermiddagen för jag kände mej helt bara, deppig.. Får hoppas detta släpper helt snart. Just nu känns det iaf lite bättre, blev bättre redan på min promenad när alla glada pensionärer uppmärksammade mej lite och småpratade.
Ni ska bara veta hur mycket pensionärer det är där ute, och jag menar inte nyblivna sådana, som motionerar för fullt, allt efter sin egen kapacitet. Helt grymt glad blir jag när jag ser det! Dom är en inspiration. Gubbarna och gummorna som går långpromenad med sina gamla fjomshundar, medans de håller varandra i händerna. Det värmer mej vilken kall dag som helst!
Hihi, så sa Stina att jag hade gått ner i vikt också. Det KAN man ju inte låta bli att bli glad över. Som jag såg ut när jag började träna i höstas hoppas jag verkligen det syns ^^
Nu ska jag skaka ur sängen med alla löv som Gand lägger där, och försöka somna i någon slags normal tid.
Nighty!
Man ska ju inte safe'a loss för mycket hos samma partner jämt, och ska absolut inte missbedöma utvecklingen man får av att sparras med alla de där personerna som känns halvt omöjligt att sätta en enda träff på. Är de så ödmjuka som de flesta är, lär man sej något av varje individ.
Det kan vara skrämmande när de kommer mot en och det blir hetsigt, men särskilt killarna lämnar inget åt slumpen och lyckas man få in en träff, även om man inte märker det själv, får man alltid bra feedback. Jag blockar fortfarande gärna med huvudet i min egen förvirring när jag tappar bort kombinationer och inget naturligt flyt uppstår. Särskilt med dem som slår lite hårdare, när man är van vid att kunna ta de flesta slag hur som helst. Den där blockaden alla snackar om uppstår och det kan vara svårt att ta sej ur den. Jag har börjat att helt enkelt tampas med den, gå rakt in i min partner och satsa på kroppsslag, eller enkla kombinationer just då. Bara för att göra NÅGOT och inte bara vänta på att få en chans, för det händer INTE i en match.
Känns bra helt enkelt. Ett slags efter-tränings-lugn över mej ikväll. Som annars brukar sitta hemma och så smått älta att jag missade ditten o datten.
Dessutom fick jag och Gabriella beröm av Yoav, och jag kan int ehjälpa att bli lite mallig varje gång jag får lite beröm. det är inte så värst ofta. Vi är ju ändå 40 pers.... och dessutom ska man ta åt sej när någon som vet, ger en beröm! Särskilt när man på något plan redan kan känna det i kroppen. Inte att jag just är en duktig thaiboxare, utan att jag gör mitt bästa varje träning. Det kändes extra bra just idag också som jag inte alls mått särskilt bra... Haft någon hemsk ovekrlighetskänsla öve rmej hela dagen och fick gå o lägga mej en stund på eftermiddagen för jag kände mej helt bara, deppig.. Får hoppas detta släpper helt snart. Just nu känns det iaf lite bättre, blev bättre redan på min promenad när alla glada pensionärer uppmärksammade mej lite och småpratade.
Ni ska bara veta hur mycket pensionärer det är där ute, och jag menar inte nyblivna sådana, som motionerar för fullt, allt efter sin egen kapacitet. Helt grymt glad blir jag när jag ser det! Dom är en inspiration. Gubbarna och gummorna som går långpromenad med sina gamla fjomshundar, medans de håller varandra i händerna. Det värmer mej vilken kall dag som helst!
Hihi, så sa Stina att jag hade gått ner i vikt också. Det KAN man ju inte låta bli att bli glad över. Som jag såg ut när jag började träna i höstas hoppas jag verkligen det syns ^^
Nu ska jag skaka ur sängen med alla löv som Gand lägger där, och försöka somna i någon slags normal tid.
Nighty!
Kommentarer
Trackback
