Raising hell!
Ja den här träningen var ju bara botten.
Började med att vi skulle hoppa häckar och jag vet inte jag fick PANIK! försökte skratta bort min panik och bad om att få göra armhävningar istället. jag är SÅ KLUMPIG!
lite tror jag kanske sitter kvar sen hästhoppningen, för lite rädd var jag nu för löjliga häckar, som jag var back in the days, även om hindret inte var högre än de häckarna vi hoppade idag... Ja så där gjorde jag ju bort mej, jag vill ju ge allt, men fy fan.
Hela tjockis-skumpa runt-ovig blobb-komplexet gjorde sej plågsamt påmind....
Så tänkte att, jamen, herregud, jag får köra hårdare, eller bättre snarare, på resten av passet MEN! jag kunde inte komma ner i varv, glömde kombinationer, var inte alls aktiv i min coachning och kunde inte ens slå vanliga raka slag utan att se ut som en gorilla.
räddningen just nu hade varit att få köra mitz, mitz och åter mitz till förbannelse.
Eftersom min frustration gjorde mej gråtfärdig och förbannad tog jag en promenad kombinerad med snabb jogging-runda.
Hjälpte iaf lite. Nu är jag mer full med jädrar anamma. Och en insikt om att det KAN INTE BARA GÅ UPPÅT, nån gång går det dåligt oxå.
Så nästa vecka ska jag försöka FOKUSERA. Inte lika viktigt vad jag fokuserar på, sålänge jag fokuserar. Ska försöka få in en rutin med någon tyst minut för mej själv innan passet. så jag kommer ner i varv, slutar stressa, och koncentrerar mej på min uppgift.
Så en sjuukt besviken, men ändå taggad Dolly idag.
nightynight.
PS!
Ingen vill väl ha bristningar, förutom jag. eftersom det är typ så jag kan se att något händer med min kropp, förhoppningsvis håller jag på att loosa lite i vikt igen.
Enbart positivt!
tjing!
DS!
Började med att vi skulle hoppa häckar och jag vet inte jag fick PANIK! försökte skratta bort min panik och bad om att få göra armhävningar istället. jag är SÅ KLUMPIG!
lite tror jag kanske sitter kvar sen hästhoppningen, för lite rädd var jag nu för löjliga häckar, som jag var back in the days, även om hindret inte var högre än de häckarna vi hoppade idag... Ja så där gjorde jag ju bort mej, jag vill ju ge allt, men fy fan.
Hela tjockis-skumpa runt-ovig blobb-komplexet gjorde sej plågsamt påmind....
Så tänkte att, jamen, herregud, jag får köra hårdare, eller bättre snarare, på resten av passet MEN! jag kunde inte komma ner i varv, glömde kombinationer, var inte alls aktiv i min coachning och kunde inte ens slå vanliga raka slag utan att se ut som en gorilla.
räddningen just nu hade varit att få köra mitz, mitz och åter mitz till förbannelse.
Eftersom min frustration gjorde mej gråtfärdig och förbannad tog jag en promenad kombinerad med snabb jogging-runda.
Hjälpte iaf lite. Nu är jag mer full med jädrar anamma. Och en insikt om att det KAN INTE BARA GÅ UPPÅT, nån gång går det dåligt oxå.
Så nästa vecka ska jag försöka FOKUSERA. Inte lika viktigt vad jag fokuserar på, sålänge jag fokuserar. Ska försöka få in en rutin med någon tyst minut för mej själv innan passet. så jag kommer ner i varv, slutar stressa, och koncentrerar mej på min uppgift.
Så en sjuukt besviken, men ändå taggad Dolly idag.
nightynight.
PS!
Ingen vill väl ha bristningar, förutom jag. eftersom det är typ så jag kan se att något händer med min kropp, förhoppningsvis håller jag på att loosa lite i vikt igen.
Enbart positivt!
tjing!
DS!
Kommentarer
Trackback
