=(
Idag känns allting sjutk tungt.
Maten har gått dåligt hela veckan, träningen ok, men missar massa thai nu när jag hackat av mej en halv nagel. jävla jävla SKIT!!!
känner mej helt jävla omotiverad och ångestjobbig... ska man pausa då, eller bara köra på?
FAN FAN FAN FAN!
Maten har gått dåligt hela veckan, träningen ok, men missar massa thai nu när jag hackat av mej en halv nagel. jävla jävla SKIT!!!
känner mej helt jävla omotiverad och ångestjobbig... ska man pausa då, eller bara köra på?
FAN FAN FAN FAN!
Odin är död...
Odin var en kille som jag minns med massa välbehag och underbara stunder.
Inte på något speciellt sätt, mer än att vi hade väldigt roligt, vi kände nog aldrig varandra, men jag vet iaf att jag trivde smycket bra i hans sällskap. Jag brukar vara cynisk och sticker inte under stol med att jag blir föga förvånad när människor i min närhet visar sej vara riktiga knölar. Jag har skyddat mej med åsikten att, människor i regel är idioter, rätt länge nu, och sållar friskt bland alla "vänner" för att hitta de som jag vet kommer ställa upp resten av livet. Odin tillhör en svunnen tid i mitt liv som var hård, lärorik, utvecklande, spännande och otroooligt rolig!! Många av människorna från den tiden har jag valt att ta avstånd ifrån, och tyvärr ångrar jag mej lite nu. Odin var nog en av dem jag hade velat träffa igen, lära känna på nytt och kanske bilda en bra vänskap med, eller inte. Även om han kanske skulel visa sej vara en fullkomlig idiot, hade jag ändå blivit genuint glad om jag hade träffat honom ute. Nu sitter jag med en växande frustration.
Jag hade velat träffa Odin igen, och nu dröjer det förhoppningsvis många år innan jag får chansen.
Hoppas du är här runt oss Odin och ser vilken inverkan du hade på folk runt dej, som du säkert inte trodde alls.
Hoppas det ger dej ro och att det finns lite shyssta klubbar där du är, eller vad som helst som får dej att le, för det är så jag tänker komma ihåg dej. Party on Odin!
Inte på något speciellt sätt, mer än att vi hade väldigt roligt, vi kände nog aldrig varandra, men jag vet iaf att jag trivde smycket bra i hans sällskap. Jag brukar vara cynisk och sticker inte under stol med att jag blir föga förvånad när människor i min närhet visar sej vara riktiga knölar. Jag har skyddat mej med åsikten att, människor i regel är idioter, rätt länge nu, och sållar friskt bland alla "vänner" för att hitta de som jag vet kommer ställa upp resten av livet. Odin tillhör en svunnen tid i mitt liv som var hård, lärorik, utvecklande, spännande och otroooligt rolig!! Många av människorna från den tiden har jag valt att ta avstånd ifrån, och tyvärr ångrar jag mej lite nu. Odin var nog en av dem jag hade velat träffa igen, lära känna på nytt och kanske bilda en bra vänskap med, eller inte. Även om han kanske skulel visa sej vara en fullkomlig idiot, hade jag ändå blivit genuint glad om jag hade träffat honom ute. Nu sitter jag med en växande frustration.
Jag hade velat träffa Odin igen, och nu dröjer det förhoppningsvis många år innan jag får chansen.
Hoppas du är här runt oss Odin och ser vilken inverkan du hade på folk runt dej, som du säkert inte trodde alls.
Hoppas det ger dej ro och att det finns lite shyssta klubbar där du är, eller vad som helst som får dej att le, för det är så jag tänker komma ihåg dej. Party on Odin!
Mördarfredag, igen =D
Jiepp, kom mej iväg till Elinas dagpass idag och det var, inte lika mördande som vanligt, men ändå. mördande.
Den där extra kvarten gör verkligen skillnad! Jag var urtrött i armar och rygg 45 min in i passet. Råkade hålla de stora mitsarna så olyckligt att flera gånger när Lars, 2 meter lång, sparkade så sparkade han in min armbåge, in i mina revben och jag tappade i stort sett luften. Inte helt sådär så man inte får NÅGON luft, men ändå tillräckligt för att känna mej spänd och yr många gånger under resten av de resterande 45 min. Sen när vi hade lite uppvärmningssparring råkade Lars sparka mej lite olyckligt på låret, inte hårt alls, men det kändes som en änkestöt och gjorde så fruktansvärt jävla ont en liten stund. Känner av det fortfarande. Har en väldigt konstig ömhet i båda låren, liksom, mitt på. Väldigt märkligt. Det är så jävla skönt att få sparka och boxa mits nu när vi kört så mycket clinch på Yoavs pass. Finns ingen bättre känsla än den här när man tagit ut sej helt. och verkligen verkligen gjort sitt bästa. En utav tjejerna jag sparrade med hade mycket högre tempo än jag var beredd på och fick lite brainfreeze. Men tycker nog att jag klarade det bra, inga tekniker o sådär satt som dom kanske borde vid det här laget, men att jag reagerade, backade undan, rörde mej under hela ronden känns ändå som framsteg. Dock råkade hon få in ett sånt nedrans gott knä, rätt på min ena äggstock, eller iaf kändes det så haha! Det är smällar man får ta =)
För en gångs skull är jag mycket nöjd över min insats, hade även plockat av mej några hekton och vägde idag in på 59,7kg. Ingen hejdundrande skillnad på det förra, i december, 61,1 kg, men med tanke på uppehåll, jul osv så är jag nöjd, eller jag försöker vara nöjd i varje fall.
Ska försöka väga mej på centret en gång i månaden och siktar på att ligga under 59 kg i Mars.
Igår var det även intervju på Liseberg, men det ska jag berätta en annan gång. nu Har jag smält min goda panänggryta en stund, och ska släng amej i duschen och fixa mej lite, sen komemr emelie hit o hämtar mej så ska vi glo på film.
Får se om jag kanske treatar mej med lite godis ikväll ändå. Fira Gands knöloperation osv =D
eh ja. thats it för idag!
Den där extra kvarten gör verkligen skillnad! Jag var urtrött i armar och rygg 45 min in i passet. Råkade hålla de stora mitsarna så olyckligt att flera gånger när Lars, 2 meter lång, sparkade så sparkade han in min armbåge, in i mina revben och jag tappade i stort sett luften. Inte helt sådär så man inte får NÅGON luft, men ändå tillräckligt för att känna mej spänd och yr många gånger under resten av de resterande 45 min. Sen när vi hade lite uppvärmningssparring råkade Lars sparka mej lite olyckligt på låret, inte hårt alls, men det kändes som en änkestöt och gjorde så fruktansvärt jävla ont en liten stund. Känner av det fortfarande. Har en väldigt konstig ömhet i båda låren, liksom, mitt på. Väldigt märkligt. Det är så jävla skönt att få sparka och boxa mits nu när vi kört så mycket clinch på Yoavs pass. Finns ingen bättre känsla än den här när man tagit ut sej helt. och verkligen verkligen gjort sitt bästa. En utav tjejerna jag sparrade med hade mycket högre tempo än jag var beredd på och fick lite brainfreeze. Men tycker nog att jag klarade det bra, inga tekniker o sådär satt som dom kanske borde vid det här laget, men att jag reagerade, backade undan, rörde mej under hela ronden känns ändå som framsteg. Dock råkade hon få in ett sånt nedrans gott knä, rätt på min ena äggstock, eller iaf kändes det så haha! Det är smällar man får ta =)
För en gångs skull är jag mycket nöjd över min insats, hade även plockat av mej några hekton och vägde idag in på 59,7kg. Ingen hejdundrande skillnad på det förra, i december, 61,1 kg, men med tanke på uppehåll, jul osv så är jag nöjd, eller jag försöker vara nöjd i varje fall.
Ska försöka väga mej på centret en gång i månaden och siktar på att ligga under 59 kg i Mars.
Igår var det även intervju på Liseberg, men det ska jag berätta en annan gång. nu Har jag smält min goda panänggryta en stund, och ska släng amej i duschen och fixa mej lite, sen komemr emelie hit o hämtar mej så ska vi glo på film.
Får se om jag kanske treatar mej med lite godis ikväll ändå. Fira Gands knöloperation osv =D
eh ja. thats it för idag!
posture, gard, och stomach-crunshes!!!
Kvällens träning var helt grym! Jag och Gabriella verkar passa som handen i hansken för varandra träningsmässigt, lite virriga, nära till skratt och jobbar hårt med bra flyt. Vad ska jag göra när hon drar på semester va? =P
Man ska ju inte safe'a loss för mycket hos samma partner jämt, och ska absolut inte missbedöma utvecklingen man får av att sparras med alla de där personerna som känns halvt omöjligt att sätta en enda träff på. Är de så ödmjuka som de flesta är, lär man sej något av varje individ.
Det kan vara skrämmande när de kommer mot en och det blir hetsigt, men särskilt killarna lämnar inget åt slumpen och lyckas man få in en träff, även om man inte märker det själv, får man alltid bra feedback. Jag blockar fortfarande gärna med huvudet i min egen förvirring när jag tappar bort kombinationer och inget naturligt flyt uppstår. Särskilt med dem som slår lite hårdare, när man är van vid att kunna ta de flesta slag hur som helst. Den där blockaden alla snackar om uppstår och det kan vara svårt att ta sej ur den. Jag har börjat att helt enkelt tampas med den, gå rakt in i min partner och satsa på kroppsslag, eller enkla kombinationer just då. Bara för att göra NÅGOT och inte bara vänta på att få en chans, för det händer INTE i en match.
Känns bra helt enkelt. Ett slags efter-tränings-lugn över mej ikväll. Som annars brukar sitta hemma och så smått älta att jag missade ditten o datten.
Dessutom fick jag och Gabriella beröm av Yoav, och jag kan int ehjälpa att bli lite mallig varje gång jag får lite beröm. det är inte så värst ofta. Vi är ju ändå 40 pers.... och dessutom ska man ta åt sej när någon som vet, ger en beröm! Särskilt när man på något plan redan kan känna det i kroppen. Inte att jag just är en duktig thaiboxare, utan att jag gör mitt bästa varje träning. Det kändes extra bra just idag också som jag inte alls mått särskilt bra... Haft någon hemsk ovekrlighetskänsla öve rmej hela dagen och fick gå o lägga mej en stund på eftermiddagen för jag kände mej helt bara, deppig.. Får hoppas detta släpper helt snart. Just nu känns det iaf lite bättre, blev bättre redan på min promenad när alla glada pensionärer uppmärksammade mej lite och småpratade.
Ni ska bara veta hur mycket pensionärer det är där ute, och jag menar inte nyblivna sådana, som motionerar för fullt, allt efter sin egen kapacitet. Helt grymt glad blir jag när jag ser det! Dom är en inspiration. Gubbarna och gummorna som går långpromenad med sina gamla fjomshundar, medans de håller varandra i händerna. Det värmer mej vilken kall dag som helst!
Hihi, så sa Stina att jag hade gått ner i vikt också. Det KAN man ju inte låta bli att bli glad över. Som jag såg ut när jag började träna i höstas hoppas jag verkligen det syns ^^
Nu ska jag skaka ur sängen med alla löv som Gand lägger där, och försöka somna i någon slags normal tid.
Nighty!
Man ska ju inte safe'a loss för mycket hos samma partner jämt, och ska absolut inte missbedöma utvecklingen man får av att sparras med alla de där personerna som känns halvt omöjligt att sätta en enda träff på. Är de så ödmjuka som de flesta är, lär man sej något av varje individ.
Det kan vara skrämmande när de kommer mot en och det blir hetsigt, men särskilt killarna lämnar inget åt slumpen och lyckas man få in en träff, även om man inte märker det själv, får man alltid bra feedback. Jag blockar fortfarande gärna med huvudet i min egen förvirring när jag tappar bort kombinationer och inget naturligt flyt uppstår. Särskilt med dem som slår lite hårdare, när man är van vid att kunna ta de flesta slag hur som helst. Den där blockaden alla snackar om uppstår och det kan vara svårt att ta sej ur den. Jag har börjat att helt enkelt tampas med den, gå rakt in i min partner och satsa på kroppsslag, eller enkla kombinationer just då. Bara för att göra NÅGOT och inte bara vänta på att få en chans, för det händer INTE i en match.
Känns bra helt enkelt. Ett slags efter-tränings-lugn över mej ikväll. Som annars brukar sitta hemma och så smått älta att jag missade ditten o datten.
Dessutom fick jag och Gabriella beröm av Yoav, och jag kan int ehjälpa att bli lite mallig varje gång jag får lite beröm. det är inte så värst ofta. Vi är ju ändå 40 pers.... och dessutom ska man ta åt sej när någon som vet, ger en beröm! Särskilt när man på något plan redan kan känna det i kroppen. Inte att jag just är en duktig thaiboxare, utan att jag gör mitt bästa varje träning. Det kändes extra bra just idag också som jag inte alls mått särskilt bra... Haft någon hemsk ovekrlighetskänsla öve rmej hela dagen och fick gå o lägga mej en stund på eftermiddagen för jag kände mej helt bara, deppig.. Får hoppas detta släpper helt snart. Just nu känns det iaf lite bättre, blev bättre redan på min promenad när alla glada pensionärer uppmärksammade mej lite och småpratade.
Ni ska bara veta hur mycket pensionärer det är där ute, och jag menar inte nyblivna sådana, som motionerar för fullt, allt efter sin egen kapacitet. Helt grymt glad blir jag när jag ser det! Dom är en inspiration. Gubbarna och gummorna som går långpromenad med sina gamla fjomshundar, medans de håller varandra i händerna. Det värmer mej vilken kall dag som helst!
Hihi, så sa Stina att jag hade gått ner i vikt också. Det KAN man ju inte låta bli att bli glad över. Som jag såg ut när jag började träna i höstas hoppas jag verkligen det syns ^^
Nu ska jag skaka ur sängen med alla löv som Gand lägger där, och försöka somna i någon slags normal tid.
Nighty!
